Beckman

Prästsläkt med anfadern Otto Beckman. Första gången nämnd vid inskriven som grenadjär vid Elfsborgs Regimente 1776.

En senare ättling Otto dödades under Ryske Tsarens besök i Sverige 1909 av en svensk anarkist. Den unge mannen misstog sig på general Beckman och Tsaren. Skytten hade siktat in sig på på den uniform med de flesta och de största medaljerna.


d'Orchimont

En mycket gammal adelssläkt med anor till 900-talet och ändå äldre om man får tro släktkrönikan. I och för sig har många äldre släktkrönikor med självaktning anor till Karl den Store.

Den svenska anfadern till familjen Jean d'Orchimont flydde undan religionsförföljelserna under i slutet på 1600-talet och slog sig sedermera ner som språklärare i Stockholm 1704.

Sonen Wilhelm flyttade till Strömstad och startade ett av de dominerande bohusländska handelshusen under 1700-talet.


Cahman

Heinrich Cahman flyttade till Sverige från Hamburg på Karl XII's begäran för att bygga kyrkoorglar. Han och sonen Johan Niclas har bland många andra Uppsala domkyrka och Drottningholms slotts orglar på sitt samvete. 

En mer sentida ättling kallades den polske baronen. En brukspatron som så gärna ville bli adlad. Fick man inte bli adlad i Sverige så går det ju utomlands.


Överlövsta kyrkorgel 

Gathe

Släkten Gathe härstammar i från norra halland och den första kända personen är prosten Börje i Frillesås, någon gång under 1500-talet.

Namnet Gathe kommer ifrån släktgården Gatan i norra Halland på gränsen till Bohuslän. Släkten var/blev sedermera sjöfarande och redare.

En sonson till prosten Börje, Anders Gathe, var en sin tids största "bonderedare" med en flotta på bort emot 50 fartyg seglande under sin flagg. Anders Börjessons båda söner blev kända som några av sveriges få kapare. Den mest kända av bröderna var Lasse i Gatan som sedemera blev adlad Gathenhielm.


Bagge

En Marsstrandssläkt med många intresanta öden. Om Fredrik Bagge ur Svensk biografiskt handlexikon.

Fredrik B. har blifvit namnkunnig icke blott för sin lärdom, utan ock för sin orubbliga trohet mot sitt fosterland. När danskarna år 1677 hade eröfrat Marstrand, anbefalldes B. att påföljande söndag hålla Te Deum samt uppläsa den i danska rikets kyrkor brukliga bönen för konung Kristian och danska härens segrar. Men i stället höll B. i närvaro af hela danska befälet förböner för konung Carl och för de svenska vapnens framgång, hvilket hade till följd, att prästen leddes från predikstolen inför krigsrätt på fästningen. Här utvecklade han i ett kraftigt tal bevekelsegrunderna för sitt handlingssätt, då en dansk officer sprang fram, lade handen på hans mun och sade till öfverbefälhafvaren Gyldenlöwe: »Lader ham kun icke tale, fordi då gjør han os til Tyve och Skielme allesamman.» 
B. dömdes till döden, men fick köpa sitt lif med tredubbel mansbot.